Fred vare med er!
Kära barn, (*)ha tro och bedja, bedja, bedja så att ni kan mottaga de önskade nådarna, men framför allt, omvänds. Förlåt det syndiga livet och vänd tillbaka till Gud. Jag välsignar er alla: i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn Amen. Vi ses snart!
(*) Att tro på Gud, Den ende och enda, och älska Honom med hela sitt väsende, har oerhört stora konsekvenser för vårt hela liv. Det innebär att känna Guds storhet och majestät: "Gud är för stor för oss att kunna känna till honom." (Job 36:26). Därför måste Gud vara den "första som tjänas."
Det innebär att leva i tacksamhet: Om Gud är Den ende, så kommer allt vi är och allt vi äger från Honom: "Vad har du som inte mottagits?" (1 Kor 4:7). "Hur ska jag betala Herren för allt det goda han gjort mig?" (Ps 116:12).
Det innebär att känna enhet och sann värdighet hos alla människor: De är alla skapade "till Guds bild och liknelse."(Gen 1:27)
Det innebär att rätt använda de skapade sakerna: Tro på den ende Gud leder oss att använda allt som inte är Han, i detta fall när detta för oss närmare Honom, och att lossna från saker då dessa lider oss bort ifrån Honom.
Min Herre och min Gud, ta ifrån mig allt som leder mig borta ifrån Dig.
Min Herre och min Gud, ge mig allt som för mig närmare Dig.
Min Herre och min Gud, lossna mig från mig själv att jag helt kan tillhöra
Dig.
Det innebär att lita på Gud i alla omständigheter, även i motgångar. Ett bön av Sankt Teresa av Jesus uttrycker det utmärkande:
Inget skall oroa dig. Ingenting skall skrämma dig. Allt förgår. Gud förändras inte. Tålamod uppnår allt. Den som har Gud saknar inget. Gud räcker utmärkt.
(Katekesen till den katolska kyrkan - Omfånget av tron på den ende Gud, s.69-70, n.222 till 227)