Lördag den 10 september 2011

Heliga Teresia, Den lilla blomman, säger: "Lovad vare Jesus."

"Idag har jag återigen kommit för att prata om ödmjukhet. Det finns ingen äkta helighet eller dygd utan den Heliga Kärleken och den Heliga Ödmjuktheten. Ödmjukhet är som en spegel som reflekterar alla andra dygder. Ödmjukhet är som ett ljus som skinner genom varje dygd. Om personlig helighet skulle jämföras med en blomma, då vore knoppen all dygd, stjälken den Heliga Ödmjuktheten, som ger liv åt knoppen. Rötterna vore den Heliga Kärleken; för allt dygd - om det är äkta - har sin rot i den Heliga Kärleken."

"Du kommer att märka att jag fortsätter att referera till äkt dygd. Detta beror på att många luras att tro att de är heliga och dygdiga, medan de samtidigt kritiserar och hastigt dömer andra. Ödmjukhet och kärlek låter Gud vara domaren. Ödmjukhet betraktar alltid andra som mer heliga än sig själv. Gud ser inte på själens yttre sken, utan alltid på hjärtat. Det är därför ödmjukheten alltid tar den sista platsen och aldrig antar att den är mer än vad den är. Detta är en stor prövning av sann dygd."