Brunscapatul av Vår Fru på Karmelberget

Om du bär Marias brunscapulär, bör du känna till Sankt Simon Stock. Du kan redan känna igen honom från hans bild (tillsammans med Vår Frus) på ditt Scapular. I verkligheten är Sankt Simon en gammal vän, för det var till honom som Vår Saliga Moder gav scapulärloven 1251 och sade, “Den som dö i detta scapulär skall inte lida evigt eld.”

En av de stora gåtorna i vår tid är att majoriteten av katolikerna antingen ignorerar eller helt glömt denna himmelska löfte från den saliga jungfru Maria. Våra Fru säger vidare: “Bära skapularet fromt och ihärdigt. Det är Min klädnad. Att vara iklädd det innebär att du alltid tänker på Mig, och jag i sin tur tänker alltid på dig och hjälper dig att säkra evig liv.”

Den salige Claude de La Colombiere, den kände jesuiten och andliga ledaren för heliga Margareta Maria, ger ett poäng som är upplysande. Han sade: “Eftersom alla former av vår kärlek till den saliga jungfru och all dess olika uttrycksformer inte kan vara lika behagliga för Hennes del, och därför inte hjälper oss i samma grad att nå himlen, säger jag utan ett ögonblicks tvekan, att BRUNA SKAPULARET ÄR DET MEST GUNSTADE AV ALLA!” Han lägger även till: “Ingen äkthet har bekräftats av fler autentiska under än bruna skapularet.”

Gamla Testamente Historia

Vördnad för Våra Fru på berget Karmel (Madonnan med skapularet) sträcker sig långt före tiden för helige Simon Stock — även innan vår saliga Herre; den går tillbaka hela vägen till 800-talet F.KR. Då steg profeten Elias upp på det heliga berget Karmel i Palestina och började där en lång tradition av kontemplativt liv och bön. Det är förvånande att inse att århundraden innan Kristus föddes, den helige Elias och hans följeslagare mystiskt hade dedikerat sig till Guds kommande moder, Maria, drottningen på berget Karmel. Nästan tre tusen år senare lever fortfarande traditionen av bön, kontemplation och vördnad för Maria i den katolska kyrkan.

I fulländningens tid blev Gud Guds-Människa, Jesus. Vi vet om Vår Herres liv, död, uppståndelse och himmelsfärd från de fyra evangelierna i Nya Testamentet, och vi vet att Jesus lämnade världen den heliga katolska kyrkan för att lära, styra och helga i Hans namn.

På pingstdagen, kyrkans födelsedag, kom de andliga efterföljarna till Elias och hans följeslagare ner från berget Karmel. Passande nog var det de första som den dagen accepterade kristendomens budskap och döptes av apostlarna. När de slutligen presenterades för Våra Fru och hörde de sötta orden från Hennes läppar, överkämpares de av en känsla av majestät och helighet som de aldrig glömde. Återvändande till sitt heliga berg reste de den första kapellet någonsin uppdragen åt den saliga jungfru Maria. Från denna tid har vördnaden för Guds moder överförts av eremiterna på berget Karmel som ett skattat andligt arv.

Våra Fru visar sig för helige Simon Stock

Året 1241 återvände baron de Grey från England till korsriddarna i Palestina: han tog med sig en grupp religiösa personer från det heliga berget Karmel. Vid ankomsten presenterade baronen generöst munkarna med ett herrgårdshus i staden Aylesford. Tio år senare skedde där den nu kända uppenbarelsen av Våra Fru för helige Simon Stock. När den heliga jungfrun gav helige Simon det bruna ullskapularet sade hon dessa ord: “Detta ska vara privilegiet för dig och alla karmeliter, att vem som helst dör i denna dräkt inte skall lida evig eld.” Med tiden utvidgade kyrkan detta magnifika privilegie till all lekmännen som vill bli investerade med bruna skapularet av karmeliterna och bär det beständigt.

Många katoliker invigs i brun skapulär vid tidpunkten för sin första heliga kommunion; i fallet med konverterade sammanfaller klädningen med deras trobetygelse. När en person antas till Brödraskapen av den bruna skapulären och kläs i denna lilla dräkt av brun ull, säger prästen till honom: “Ta emot detta välsignade skapulär och be den allra heligaste jungfrun att genom hennes förtjänster det bärs utan syndens fläck och skyddar dig från allt ont och leder dig in i evigt liv.”

Bön om konsekration till Jungfru Maria av Karmelberget

(Den troende på Jungfru Maria av Karmelberget strävar varje dag att bättre leva denna konsekration till sin moder)

O Maria, drottning och mor över Karmelberget! Jag kommer idag för att konsekrera mig åt dig, eftersom mitt hela liv är som en liten hyllning till de många nåderna och gåvorna jag mottagit från Gud genom dina händer.

Och därför du ser med särskilt välvilliga ögon på dem som bär din skapulär, ber jag dig att försvara min svaghet med din styrka, lysa upp andens mörker i mig med din visdom och öka tro, hopp och kärlek hos mig, så att jag kan betala dig hyllningen av min ödmjuka tillbedjan varje dag.

Må den heliga skapulären dra din barmhärtiga blick mot mig, må den vara för mig tecknet på din särskilda skydd i de dagliga striderna och må jag alltid minnas plikten att tänka på dig och klä mig i dina dyden.

Från idag kommer jag att sträva efter att leva i mild enighet med din ande, att offra allt till Jesus genom din förmedling och att omvandla mitt liv till bilden av din ödmjukhet, barmhärtighet, tålmodighet, milthed och ditt böneande.

O allra nådiga moder! Håll mig med din ofelbara kärlek så att en dag jag, ovärdig syndare, får bära din skapulär för evigt, omvandlad som ett brudkläde och leva med dig och Karmels helgon i ditt sons rike.

Sabbatinska privilegiet

Den saliga jungfrun av Karmelberget har lovat att rädda dem som bär skapulären från helvetets eldar; hon kommer också förkorta deras vistelse i skärgården om de skulle lämna denna värld med en rest av straffskuld.

Detta löfte finns i en bulla av påve Johannes XXII. Den saliga jungfrun uppenbarade sig för honom och, talande om dem som bär den bruna skapulären, sade hon: “Jag, nådens moder, ska stiga ner på lördagen efter deras död och vem jag hittar i skärgården ska jag befria så att jag kan leda dem till det heliga berget av evigt liv.”

Den saliga jungfrun har fastställt vissa villkor som måste uppfyllas:

Pave Benedikt XV, den berömde världskrigs I påve, beviljade 500 dags avlat för att fromt kyssas din skapulär.